Gråväder, trist och ynka 7-8 grader. Så har det varit i snart två vecka på Platån och inte ger väderleksprognoserna för resten av veckan anledning till några förhoppningar att få se solen. Finns den överhuvudtaget? ... Jovisst finns den, det är ju en vedertagen sanning och jag såg den med egna ögon när jag bevistade bokmässan i Kiruna i lördags. Det var nästan så att jag hade lust att stanna i gruvstaden i stället för att åter på söndag em. flyga tillbaka huvudstaden. 

Men, så här i eftertankens klara sken inser jag det ömkliga att klaga på vädret ... finns så många som har det mycket mycket värre än att låta ett efterhängset lågtryck påverka humöret då man samtidigt försöker att klara sin överlevnad i en värld av krig och terror. 

Det enda krig jag utkämpar är kriget med mig själv, vilket kan liknas vid en kamp på flera fronter. Dels mellan mitt intellekt och min känsla, dels mellan min spontanitet och min impulsivitet. Jag styrs mycket av "magkänslan" jag får inför något som påkallar min uppmärksamhet, vilket stundtals kan leda mig fel ... till mitt intellekts förtret. När jag styrs av min impulsivitet, vilket t.o.m kortsluter magkänslan och allt som har med intellektet att göra ... ja då kan det bli riktigt krångligt. Spontaniteten är däremot något bra och eftersträvansvärt och man kan öva sig på att hellre bli mer spontan än impulsiv. 

Så, kontentan av detta något förvirrade resonemang leder mig till att tro att det är bättre att vara spontan med en lite lagom blandnings av magkänsla och intellekt ... för att alltid låta intellektet styra gör mig nog till en ganska tråkig och förutbestämd person. Men jag kan ha fel, för det har jag haft förr😀

För övrig och bortsett vädret så har jag mentalt landat efter lördagens boksignering. Det gick över förväntan och de trevliga samtalen med alla dem som ville ha någon av mina böcker signerad var upplyftande och tillförde ytterligare bränsle i mitt fortsatta skrivande. Jag "svävade" på rosa moln dagarna därefter ... såg mig själv sväva fram som på en "räkmacka" mot nya spännande romaner ... tills min kära fru Irene tog mig tillbaka till verklighetens vedermödor. Som sagt, jag har landat ... tur att jag har en klok fru👍

Apropå spontanitet; På måndag tog Irene en promenad med sin kusin Ruth. Jag satt hemma och grubblade över något skriftligt som krävde min hela koncentration, ansåg jag. Plötsligt ringde min mobil ... "Hej! Vi tänkte ta en lunch på Pirens restaurang ... har du lust att hänga med?" frågade Irene. "Kommer på stört!", svarade jag ... Gissa en som blev häpen? Även Eilert (Ruths man) hade accepterat denna i all hast (spontana) påkomna lunch. Bra och hur trevligt som helst blev lunchen och vi vandrade efter två timmars ätande och snackande hemåt, var och en till sitt. Jo, jag kan vara spontan😀

På fredag och lördag ska jag ta med mig barnbarnet Jackson på bio. Vi har under veckan hämtat barnbarnen från förskolan, fixat käk och städat ... hedras den som hedras bör för det är Irene som skött de två sistnämnda. Herr Alm har mer hemfallit åt vila tills det varit dags för dagishämtning med efterföljande lek och stoj.

Vi följer isläget i Lainio ... men det verkar inte komma igång än. Färjan går fortfarande och älven rinner ännu stilla genom byn utan tillstymmelse till isbildning. Jag har bokat vår hemresa till den 11/11 ... men har en ombokningsbarbiljett ... för alla eventualiteter😀

Ha det bra,

Lasse


Mycket folk på lördagen under bokmässan. Har hört att det lär vara rekord för de tre åren bokmässan i Kiruna ägt rum

 

Lainio med utsikt över delar av "solsidan", d.v.s den sida vi bor på. Fotot är taget av Lennart E.





En smått trolsk morgonbild, även den tagen över delar av solsidan i Lainio. Fotograf är Anna-Kristina K.