Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllene dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor

(Sista stroferna i Gustav Frödings dikt "Idealism och realism")

Så var vi då åter på Platån där vi bland de fortfarande prunkande rosorna snodde åt oss en kvist. I dessa tider kan jag nog tycka att Frödings ord fortfarande äger sin fulla rätt och visst, jag är själv stundtals blind för utanpåverk, det ska villigt medges men så fullständigt blind som vissa partiledare har varit den senaste tiden är jag ljusår ifrån. Att låta sig svepas in i en illusion att umgänget med gräddan av storstadens jetset skulle vara befrämjande för den politiska karriären är väl att totalt ha tappat kompassriktningen ... om nu någon sådan överhuvudtaget finns i dessa partier. Jag undrar jag?

Nej! Åter till vardagen som om den än må vara grå alltid bär med sig någon stund att stilla glädjas åt, det gäller bara att vara lyhörd. Att ta ut bomullen ur öronen och stoppa dem i munnen, om ni förstår vad jag menar. Så tillika berättade taxichauffören som körde oss i morse från centralen till lägenheten på Platån om sin och sin frus resa från Syrien i början av 1980 talet. Hur han hamnat i vår hemstad Kiruna. Hur väl han blivit bemött i denna nordliga utpost, vänner de fått och som de fortfarande brevväxlar och stundtals umgås med. Hur han och hans fru läst in sina respektive svenska behörigheter i Stockholm (Han var utbildad arkitekt i sitt hemland och hans fru sjuksköterska). Arbeten han hade haft och där han nu som egen företagare äger fyra taxibilar som alla kör i staden. Under den knappa halvtimmen taxiresan tog fick vi en bild av mannen och hans familjs liv i vårt land. En bild som vi med glädje tog med oss när vi skildes från honom. 

Det var med andra ord dagens höjdpunkt. Efter en lång och enahanda tågresa i kall tågkupe (värmeelementet fungerade inte så vi fick flytta allt vårt pick&pack in i en ny kupe i Boden), något reströtta efter allt släpande på bagaget så var mötet med denne taxichaufför vid vår ankomst till Stockholms central precis det vi behövde, det mötet gjorde vår dag och ska sanningen fram och det ska den givetvis, så var det tack vare min fru som samtalet kom igång för själv var jag moloken och tyst när vi tog plats i hans taxi och hade nog så förblivit under hela resan. Tänk så det kan bli ... det utnötta och missbrukade talesättet "Fånga dagen" äger nog sitt berättigande🙃

I morgon blir det barnbarn.

Lasse