Blodmåne (supermåne) i den nattliga timmen över Tystnaden.


”När månen vandrar på fästet blå och tittar in genom rutan då tänker jag understundom så och knäpper sakta på lutan ...” Så inleds sångtexten till Christina Lagerlöf’s fina visa ”Vid lindens fot” eller ”Månvisa” som den mer allmänt kallas. Passar ju bra när vi har en supermåne.

Jovisst var det supermåne igår. Irene och jag hade gått till sängs men vi kunde inte släppa tanken på att se denna supermåne (bara två möjligheter att beskåda fenomenet i år) och liggande till sängs surfade vi in på astronomisk kalender. Ca. klockan 22.30 borde vi enligt tabellen se månens uppgång. Det är så att fenomenet ter sig bäst när månen stiger över horisonten och en stund därefter. Nåväl, snabbt på med kläder och ut i kylan. Det är magiskt att se den för ögat röda himlakroppen stiga upp över granarna i öster. Den är stor och röd och mobilkameran ger inte rättvisa åt situationen. Månen är närmast jorden på sin bana runt jorden i slutet av april och i maj då man åter kan uppleva denna supermåne, men sen är den tillbaka i normala orbitala gängor.  

Färgen och storleken för ögat är bara en illusion kanske den förnumstige säger men det spelar ingen roll. Vi fick en fin upplevelse,

Ha det gott,

Lasse