En boksignering i södern.

(Bilden är bara en illustration och har inget att göra med underliggande text)

"Vad handlar böckerna om?" ... 

Jag berättar.

"Verkar vara mycket elände ..."

Jag försöker förklara.

"Är du en känd författare? ... Jag har då aldrig hört talas om dig" ...

Jag förnekar och rycker på axlarna,

"Var kommer du ifrån?"

"Långt upp i norr ... Kiruna",  svarar jag.

"Det hörs ..."

"Jaha", svarar jag

" Hur mycket kostar de?" ...

Jag talar om att priset är xx kr och att man betalar i bokhandelns kassa.

"Jag är intresserad av familjedrama ... läser en hel del om sådant ... verkar onekligen intressant"(Personen i fråga bläddrar med visst intresse i någon av böckerna)

Jag fortsätter att försiktigt förhör mig om personens intresse för trassliga familjeförhållanden.

Så kan det fortgå en stund och slutligen kanske personen jag pratar med köper eller nöjer sig med att ha fått samtala.😀

Ovan är en i mängden av samtal som jag upplevt under några av mina boksigneringar söder om Norrbottens länsgräns. Samtalen är alltid intressanta och jag lär mig en hel del under dessa signeringsaktiviteter, framförallt att lyssna och ha tålamod. Visst, jag har försökt med "Kiviksmarknadsmetoden" vid tillfällen. D.v.s att verbalt överfalla den presumtiva köparen så att jag nästan storknat i min egen ordsvada ... och ibland har det gått att få den mest ynka köpsignal från den person som står framför mig att resultera i ett köp ... men jag har därefter alltid haft en dålig eftersmak i munnen. 

Jag överdriver något kan tyckas. Men, när jag suttit en halv timme vid mitt signeringsbord, mitt i det folkvimmel som besökt bokhandeln just denna dag ... utan att någon stannat upp för att ens ge mig och de uppradade böckerna ett endaste ögonkast, så är det lätt att bli desperat. "Snubbeltråd", kan jag tänka vid dylika tillfällen ... då ramlar de, och jag kan hjälpa dem upp och leda de smått vimmelkantiga till mitt bokupplag. Jo, det är lätt att gripas av sådana smått desperata tankar. Men igen, jag har lärt mig av viss erfarenhet att om jag bara tålamod så är det alltid någon som förirrar sig och hamnar hos mig. Det kan ta sin dryga tid men har jag bara tålamod så brukar det gå vägen ... och då förhoppningsvis får vi samtala ... och det kan till och med bli ett bokköp.😀... Trägen vinner brukar det heta. Som grädde på moset är det alltid lika trevligt och upplyftande att ta del av de kommentarer jag får mig till livs av de människor som dristat sig till att ha införskaffat och läst böckerna.

Vi går nu in i vår tredje vecka på Platån och vi har dryga två veckor kvar av vår vistelse här innan det åter bär av till Tystnaden och livet i vildmarken, långt bortom storstadens jäkt och stoj. Men, än har vi mycket kul framför oss inte minst vårt fortsatta umgänge med barnbarn och vänner i omgivningen.

Lasse