Sista veckan på Solsidan i Tystnaden tar snart sin början. En vecka som säkert kommer att fyllas av allehanda göromål innan vi nästa söndag sätter oss på tåget till Stockholm och lägenheten på Platån. Göromål som måste klaras av innan vi lämnar hus och hem för en ca. 8 veckors tillvaro i storstadens larm och jäkt.

Att leva och bo som vi gör i Tystnaden ... på andra sidan av en älv och som saknar broförbindelse med "civilisationen", har sina utmaningar och förtjänster. Vi har en färja  som kan användas ... när älven är isfri och vårflodens höga vattennivå sjunkit. På vintern tar vi oss över på den is som lagt sig och vi börjar som regel i mitten av november att pumpa upp vatten på den gångbara is som lagt sig vid färjeläget för att bygga på upp till ca. tre decimeter då vi kan ta över bilen ... allt givetvis beroende på vädrets makter. Vi hoppas alltid på kallt väder för att snabbt bygga på istjockleken. Denna syssla utför vi tills vi har ca sju decimeter is vilket som regel pågår fram till mitten av december och som då bör bära fordon med en vikt upp till ca. fjorton ton. Från färjeläget är det sedan en kilometer väg till vårt hem som måste plogas. Innan isen bär en traktorplog plogar vi därför med min lättare ATV. Även snöskotern kommer också väl till pass under denna period för att ta oss från hemmet över den isbelagda älven.

Jo, stundtals är det en utmaning ... att vi både sommar som vinter, höst och vår, valt en bosättning bortom allfarvägarna. Men, samtidigt kompenseras vi mer än nog av den rofyllda tillvaro som livet på Solsidan innebär, med sin tystnad ... med sina möjligheter till att ge oss sinnesro för att stärka våra sinnen att acceptera, ge oss mod till självransakan och inte minst att ta vara på nuet.

Vår dag börjar tidigt. Vi stiger upp före sex på morgonen. Brygger vårt kaffe. Tänder ljus och inleder dagen över det nybyggda kaffet med att samtala en bra stund om saker vi gjort och upplevt och saker vi bör ta itu med. Den här ordningen har vi haft i många år och både Irene och jag tycker att det är nog den bästa stund på dagen. Att det sedan under dagen inte blir som vi tänkt oss kan vi stå ut med. Vi hade i alla fall goda intentioner och det är bara att göra nödvändiga korrigeringar om så skulle bli nödvändigt.

Vi är också priviligierade att kunna dra söderut till Platån om längtan efter barnbarn, barn och svärson blir för svår och vi ser båda fram emot att bänka oss i sovvagnskupén nästa söndag för att påbörja vår sejour i vårt andra hem.

På skrivandesfronten har planerna på min tredje bok om Johan så smått börjat ta form men än har jag inte satt något synopsis på pränt. Ett antal boksigneringar ligger för handen under perioden från boksläppet av min nya roman, "Kvinnan på stigen", till framåt Jul vilket tar en hel del tid i förberedelser och utförande ... inte minst resandet ... långa avstånd i Norrbotten. Planen är emellertid att åter ta itu med det tredje verket i slutet av november för att ha ett råmanus klart i april. Alltid kul med planer😅

Ha det bra,

Lasse



 


 

Tredje vedboden är nu klar (Det återstår målning ... nästa sommars jobb ... och ett plexiglasfönster i förrådsdelen vilket jag sätter i nästa vecka). Den kvarvarande veden inkörd och staplad. Vårt totala vedförråd inför den annalkande vinter är 10 kubikmeter

En lördagsutflykt till den lilla vackra byn Maunu som ligger vid Könkemä älv, dryga milen norr om Karesuando och besök hos goda vännerna Gustav&Anita Närvä... vilket även gav oss tillfälle att hälsa på den nu 93-årige hedersmannen Ingemar Johansson på äldreboendet "Videgården" i Karesuando