Våren är här, kan man kanske tro. Flera plusgrader under veckan som gått vilket har inneburit att snön runt huset sjunkit ihop och att smältvatten runnit ut på vår sluttande gårdsplan, med överhängande risk för att vi skall dratta på ändan………….jag har både saltat och sandat.

Fast, just nu i skrivandets stund (kl. 05) så är det – 28 C så det där med att fira vårens intåg får jag nog vänta med.

Talgoxarna har fått sällskap av Domherrar och Gråsiskor så nu är det rykande åtgång av fågelfrön, får fylla på nästan varje dag. Ekorrparet är fortfarande på plats och nöjer sig med att stoppa i sig de frön som ramlat ned på marken från fröautomaten. Dom verkar nu efter tre veckors misslyckande försök att slutligen ha gett upp hoppet att komma åt själva fröautomaten. Smartare än en Ekorre? Jo, det är jag det!......man får ta vara på alla små glädjeämnen här i den tysta ”vildmarken” på solsidan i den  vackra byn Lainio.

De oroande och tragiska händelser som rapporterats under veckan som gått ger mig åter en påminnelse, att trots tystnaden i den vackra naturen som omger mig, mitt välmående, de vänliga människorna i min närhet och den sol som just nu sprider sina strålar från en klarblå himmel ned mot den gnistrande vita snön utanför mitt fönster, så finns det en annan verklighet långt bortom min trygga tillvaro. Då jag återigen begrundar detta så är det ingen självklarhet att jag, just idag, har det bra och lever ett tryggt och meningsfullt liv för så har det inte alltid varit. Jag är enormt tacksam för det liv jag idag lever. Väl medveten om att jag inte gjort allt detta av egen kraft (även om mitt högmod ibland tycks tro det motsatta), utan något större än mig själv har hjälpt mig under hela resan. Denna högre makt eller Gud som jag föredrar att säga går fortfarande vid min sida, beredd att stötta mig och även bära mig om nu livet blir för svårt.

Att omge sig med vänner har jag tidigare skrivit om och i lördag hade vi nöjet att umgås med Eilert & Ruth under många timmar. Mycket samtalande och många glada minnen återupplivades. Allt blir så ”otvunget” när man som vi har känt varandra i nästan femtio år. …ja mer därtill. Frugan och Ruth är dubbel första kusin (både på möderne och fäderne sidan).

Som lök på laxen blev vi på söndag eftermiddag bjudna på middag hos goda grannarna Georg & Doris där även våra andra goda grannar Torsten & Ella tillika var bjudna. Fem timmar av god mat och mycket trevliga samtal.

Under veckan som redan är påbörjad blir det att fortsätta knoga på med allehanda mer eller mindre viktiga uppgifter. Jag har två arbetsgivare; Swedish Space (SSC) och frugan…..och tro mig den senare är tuffast! I frugans värld existerar inte någon MBL…………. men jag är bekväm med att vara hennes ”ödmjuka tjänare”, det funkar bra….och blir som regel rätt!

 Ha det bra,

Lasse

                                  Några bilder från senaste tid

 

 

Så var det då åter dags för ett verkstadsbesök. Denna gång med hjälp av bilbärgning. Bilen är fortfarande, efter 6 dagar, kvar på verkstaden. Stort jobb och säkert dyrt!

 

 
På söndag hjälpte jag grannen Georg med att spåra upp till den plats där han skall fälla björk, vilket han påbörjade dagen därpå.

 

 

Svåger Svantes jakttorn står fortfarande på plats helt opåverkad av vinters myckna snöande och de tidiga vårstormarna

 

 

 

I morse kl. 05 och med -28 så hängde fullmånen som en stor lampa över grantopparna på andra sidan av Lainio älv. Bildkvaliteten tyvärr inte den bästa.