Vår i luften?
Våren är här, kan man kanske tro. Flera
plusgrader under veckan som gått vilket har inneburit att snön runt huset
sjunkit ihop och att smältvatten runnit ut på vår sluttande gårdsplan, med
överhängande risk för att vi skall dratta på ändan………….jag har både saltat och
sandat.
Fast, just nu i skrivandets stund (kl. 05) så
är det – 28 C så det där med att fira vårens intåg får jag nog vänta med.
Talgoxarna har fått sällskap av Domherrar och
Gråsiskor så nu är det rykande åtgång av fågelfrön, får fylla på nästan varje
dag. Ekorrparet är fortfarande på plats och nöjer sig med att stoppa i sig de
frön som ramlat ned på marken från fröautomaten. Dom verkar nu efter tre
veckors misslyckande försök att slutligen ha gett upp hoppet att komma åt
själva fröautomaten. Smartare än en Ekorre? Jo, det är jag det!......man får ta
vara på alla små glädjeämnen här i den tysta ”vildmarken” på solsidan i
den vackra byn Lainio.
De oroande och tragiska händelser som
rapporterats under veckan som gått ger mig åter en påminnelse, att trots
tystnaden i den vackra naturen som omger mig, mitt välmående, de vänliga
människorna i min närhet och den sol som just nu sprider sina strålar från en
klarblå himmel ned mot den gnistrande vita snön utanför mitt fönster, så finns
det en annan verklighet långt bortom min trygga tillvaro. Då jag återigen
begrundar detta så är det ingen självklarhet att jag, just idag, har det bra
och lever ett tryggt och meningsfullt liv för så har det inte alltid varit. Jag
är enormt tacksam för det liv jag idag lever. Väl medveten om att jag inte
gjort allt detta av egen kraft (även om mitt högmod ibland tycks tro det
motsatta), utan något större än mig själv har hjälpt mig under hela resan.
Denna högre makt eller Gud som jag föredrar att säga går fortfarande vid min
sida, beredd att stötta mig och även bära mig om nu livet blir för svårt.
Att omge sig med vänner har jag tidigare
skrivit om och i lördag hade vi nöjet att umgås med Eilert & Ruth under
många timmar. Mycket samtalande och många glada minnen återupplivades. Allt
blir så ”otvunget” när man som vi har känt varandra i nästan femtio år. …ja mer
därtill. Frugan och Ruth är dubbel första kusin (både på möderne och fäderne
sidan).
Som lök på laxen blev vi på söndag eftermiddag
bjudna på middag hos goda grannarna Georg & Doris där även våra andra goda
grannar Torsten & Ella tillika var bjudna. Fem timmar av god mat och mycket
trevliga samtal.
Under veckan som redan är påbörjad blir det
att fortsätta knoga på med allehanda mer eller mindre viktiga uppgifter. Jag
har två arbetsgivare; Swedish Space (SSC) och frugan…..och tro mig den senare
är tuffast! I frugans värld existerar inte någon MBL…………. men jag är bekväm med
att vara hennes ”ödmjuka tjänare”, det funkar bra….och blir som regel rätt!
Ha det
bra,
Lasse
Några bilder från senaste tid
Så var det då åter dags för ett verkstadsbesök. Denna gång med hjälp av bilbärgning. Bilen är fortfarande, efter 6 dagar, kvar på verkstaden. Stort jobb och säkert dyrt!
Svåger Svantes jakttorn står fortfarande på plats helt opåverkad av vinters myckna snöande och de tidiga vårstormarna
I morse kl. 05 och med -28 så hängde fullmånen som en stor lampa över grantopparna på andra sidan av Lainio älv. Bildkvaliteten tyvärr inte den bästa.
Föregående inlägg: Tålamod
Nästa inlägg: Den uppfriskande körsången
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar