Äntligen riktig kyla!
Och med den så har skrivlusten åter infunnit sig. Konstigt kan tyckas och det kanske inte alls beror på kylan att jag nu mer regelbundet och med en viss disciplin åter fattat skrivdonet (en Mac i mitt fall).....men just nu vill jag gärna leva i den tron.
Härligt är det iaf, absolut stilla i mörkret som råder där ute. Fantastiskt stjärnljus, en och annan satellit syns sväva över det himlavalv som välver sig ovanför mig. Det är lätt att fångas av detta oändliga universum och liksom sugas in i dess myller av himlakroppar. Kan i sådana stunder tänka att det kanske står någon på en annan planet, ljusår bort, och just som jag ser upp mot det himlavalv som omsluter denna någon....nu för mig men för denne någon är det tusentals år sedan. Det tidsliga och rumsliga existerar inte och jag inser min egen litenhet och behov av sammanhang. Tanken svindlar onekligen.
 
Apropå sammanhang; Kristian Luuk frågar i TV programmet på spåret: "Vart är vi på väg?"
En berättigad fråga så här i stängda gränser och passkontrollstider.
 
Med risk för att betraktas som naiv så förstår jag inte sammanhangen. Jag vet inte vart vi är på väg och jag funderar över om någon egentligen vet det. Det jag via TV och andra nyhetsmedia ser är tusen och åter tusen lidande människor samtidigt som medlemsstaterna i EU driver en urskuldande politik kring sitt eget handlande, vilket gör att varje land lämnas med fritt utrymme att egenmäktigt bestämma sin flyktingmottagning och regler för kontroll. Schengen avtalet är snart ett minne blott! "Vart är vi på väg".
 
"För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras". Med de orden avslutade alltid den romerske politikern Cato d.ä. sina tal i senaten (ett par hundra år f.kr).
Jag får väl avslutningsvis pränta något liknande; "För övrigt anser jag att Sverige bör gå ur EU"
 
Lasse
 

 
Gäller att klä sig när temperaturen ligger en bit under minus trettio strecket.