Vecka 14 är snart till ända och nu kan vi verkligen känna av den sol som långt in på aftonen gjuter sina hoppingivande strålar över oss och vår omgivning. Våren är absolut den bästa tid på året här i Tystnaden, tycker vi i alla fall.

Vi hade en man från "grannbyn"  Lovikka på besök hos oss idag. Under inmundigandet av kaffe, kangoskakor och bullar kom vi bl.a. att samtala om för- och nackdelar med att bo på landet, långt från sjukvård, affärer och andra samhälleliga inrättningar som människor längre söderut har näst inpå knuten.

Vi var fullständigt överens om att trots de långa avstånden till dylika inrättningar så överväger allt det positiva som livet ger i de små orter som vi bebor. Vi har naturen inpå knutarna och kan dagligen uppleva allt som till oss kommer, bara vi tar oss tid. Vi tar det lugnt, inget stress och jäkt (annat än det vi själva skapar). Umgängesformerna är mycket enklare. Här kan vi bara knacka på hos någon för att hälsa på ... utan att behöva meddela oss långt i förväg om det passar👍Eller vänta på att få ett inbjudningskort. Samtalen är mer otvungna och vi bemöter varandra utifrån vem vi är, och inte vilken position vi har. Visitkort existerar inte ... eller vilken viktig syssla vi har, eller har haft i samhället. Vi möts som vi är och ingen är för mer än den andra. Låter kanske som Utopia för en storstadsmänniska, men det är faktiskt så.

Under veckan som kommer avslutar jag på torsdagkväll skrivarkursen i Kiruna. Det har varit ett mycket stort nöje att få samtala om skrivandet konst (en konst som egentligen inte gått att lära ut) med intresserade och vetgiriga blivande författare. Jag har sugit åt mig mängder av nyttigheter under de träffar som vi haft och jag känner mig själv stärkt i mitt fortsatta skrivande (även om det just nu går trögt. Men det släpper säkert ... likt en vårflod när väl lusten till skrivandet återkommit).

En annan höjdare att se fram emot är dotter Jenny och barnbarnens ankomst till oss på lördag. Vad kul det ska bli att åter träffa dem och få nöjet att "uppfostra de små" enligt morfarsmodellen. Tur att Irene håller ett vaksamt öga och en avstyrande hand på allt som jag kan tänkas hitta på. Vi får rå om ungarna till den 25/4 då jag flyger med dem till Stockholm. Moder Jenny åker tillbaks till storstan redan på långfredagen.

Kul att ha något att se fram emot😀

Lasse