Den Finske författaren Tommy Hellsten skrev i sin bok om paradoxer följande (som även är bokens titel), : "Ju mindre vi gör desto mer får vi gjort". 

Jag skall inte gå in på hur han utvecklade detta resonemang men jag tog till mig meningen ordagrant så att säga. Men till min förvåning funkade det inte så värst bra....inte alls om sanningen ska fram. I de vardagliga sysslorna som att hugga ved, skotta snö, bygga något som är obygd och många andra förpliktelser som livet på solsidan i Tystnaden innebär. Nej, inte mycket skulle bli gjort om jag mer filosofiskt såg på tillvaron. En nog så knepig paradox och jag måste nog rekapitulera vad författaren egentligen menat....för som mycket annat jag missförstått i mitt ödemarksliv har jag nog även missförstått meningen med paradoxen.

Svåger Svante blev överraskad när jag för någon dag sedan tagit bort snökedjor och plog från ATVn.

"Vintern är väl inte slut ännu...?" sporde han. 

"Jo jag tycker nog det och pekade på kalendern... det är ju vår!" svarade jag som tycker att nu får det vara nog och försökte att bortse från all snö som fortfarande tornade upp sig därute.

"Jag skottar inte mer...det smälter" fortsatte jag. Och faktum är att trots idogt blötsnöande de senaste dagarna så har jag bara skottat upp vedplatsen och den i meterdjup snö begravda transportkärran till ATVn och jag kommer inte ens försöka se åt spadarna p.g.a den decimeter blötsnö som föll så sent som i morse.

För övrig går skrivandet av boken sin gilla gång. Vissa dagar blir det ett fåtal sidor andra betydligt mer. All time high uppnåddes för någon dag sedan då tio sidor kommit på pränt... råmanus så att säga.

Veckan som kommer blir inriktad på förberedelserna inför Världsbokdagen på biblioteket den 25 april följt av signeringar i Boden och Luleå några dagar senare. En hel del bilåkande men det bekymrar mig inte. Jag tillhör den skara bilförare som tycker om att köra bil långa sträckor... det är för mig njutningsfullt... bara iakttaga landskapet som jag passerar igenom (mest skog förstås) och fundera på de stora frågorna som vad jag ska äta när jag kommit fram, varför jag inte har skaffat mig en traktor (det har ju alla på landet), vilka strängar jag en vacker dag skall köpa till gitarren (Levin gitarrens strängar har börjat gnissla), hur det planerade vedskjulet skall byggas... och framförallt varför just jag har det så bra... för det har jag.

Önskar er detsamma,

Lasse