Vilket mörker
Klockan är 13.45 och inte en ljusglimt
så långt ögat kan nå. Mulet och lätt snöfall vilket gör att den sol som enligt
almanackan skall visa sig i ca. 2,5 timmar lyser med sin frånvaro och om nio dagar går vi in i den kompakta polarnatten, Det är m.a.o.
dystert och mörkt. Fast gällande det senare så försöker vi att med hjälp av
illusionistiska knep skapa oss en falsk uppfattning av den verklighet vi
befinner oss i. D.v.s. vi tänder ljus, ljusbågar, ljusslingor, upplysta tomtar
och granar och julstjärnor, allt för att lysa upp och som en bonus så lättar
det upp dysterheten. Tänk vad jobbigt det skulle vara om inte det artificiella
ljuset fanns?
Nåväl, igår så firade vi 1:a advent
och själv så sjöng jag med församlingskören i Vittangi kyrka. Nu inleds ett
nytt kyrkoår och december månad bjuder på så mycket av stämningsfull tillvaro,
till skillnad mot november som jag mer vill betrakta som en transportmånad.
Ingen kul månad alls…..förstår inte alls varför den
uppfanns.
Vi ser fram emot familjen Rosenbergs ankomst
den 18:e och det skall bli så roligt att få vara tillsammans med dom i veckorna
tre. Annars så går tillvaron just nu ut
på att spola vatten på älvisen och ploga undan den snö som kommer med jämna
mellanrum. Nu har vi i genomsnitt ca 55 cm, vilket bär ett ganska så tungt
fordon (9 ton) men jag fortsätter att bygga på isen så att vi har 60 cm i
genomsnitt efter isvägen, vilket lär ta ytterligare 2-3 dagar. En del
inomhusjobb blir det och även ett och annat jobb besök på min arbetsplats,
Esrange.
Har kommit en bra bit på vägen med
bokskrivandet och befinner mig just nu halvvägs enligt den plan jag satte upp
för ett år sedan. Ibland går det lättare att skriva. Kommer in i det välbekanta
”flowet” men ibland är det som att ro i tjära och då får jag vara nöjd om det
blir en mening eller två! Jag har jättestor hjälp av Ingrid Wasara som läser
varje skrivet kapitel och ger mig mycket värdefull feed-back! Skall bli
intressant att se vart det hela slutar.
Lördagen den 7:e bär det av till
stugan i Maunu för att träffa Gustav med familj och Ingemar &Marjatta och
att vara med på att avnjuta det traditionsenliga julbordet i föreningsstugan.
Blir säkert veckans höjdare!
Njut av lugnet och friden,
Lasse
Föregående inlägg: Domsöndagen
Nästa inlägg: Vädret i våra sinnen
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar