Dagen efter kvällen före. Är lite överväldigad av alla gratulationer jag fick med anledning av min födelsedag igår. Det värmde en vilsekommen själ. Nå, vilsekommen och vilsekommen ... det må vara hur det vill med det. ... "Bara att ta sig i kragen och inte hänga med huvudet", som min livskamrat uttrycker det när hon ser mitt håglösa ansiktsuttryck. Kanske jag borde lämna in en missförtroendeförklaring mot henne? Det är ju poppis i dessa dagar, tänker jag i mitt armod ... Men  NEJ, den sandlådan vill jag hålla mig så långt borta från som jag någonsin kan, för utan henne förlorar jag totalt fotfästet i tillvaron ... 

Nåväl, nog om detta. Bloggens rubricering har mer bäring på mitt vankelmod inför den stundande takomläggningen. Jag är en amatör i ordets rätta bemärkelse. Osäkerheten när det kommer till själva hantverket är min akilleshäl. "Ångest är min arvedel" skrev Per Lagerqvist, vilket väl stämmer in på mig. 

Efter veckor av planering och mardrömmar (om vad som kan gå snett ... och oväder som säkerligen kommer just när jag väl rivit den gamla plåten) så har jag nu påbörjat arbetet med att bygga en ställning som ska underlätta jobbet ... "Köp eller hyr, säger Irene ... men inte jag inte. Jag ska bygga själv med motiveringen att byggvirket kan användas till nya projekt som bastu, veranda till skrivarstugan och hundra andra behövliga projekt . Med den erfarnes vetande ser hon på mig: "Gör först klart det du förutsatt dig att göra och sluta drömma om framtiden".

Men, jag är på G!

Fortsättning följer.

Lasse 


 

Ännu inte mycket att hurra för ... men Rom byggdes heller inte på en dag