Tisdag kväll på Masesgården och kvällsmåltiden just avnjuten. Dagarna här går i en jämn avkopplande lugn. Det blir tolfte året vi tar del av vad detta renodlade hälsohem har att erbjuda och vi har hitintills aldrig blivit besvikna. Härligt att det finns åtminstone ett kvar i landet... de som tidigare funnits har i många fall transformerats till SPA... lite mer Rock&Roll på ett SPA om ni förstår vad jag menar. I alla fall under den vecka vi är här så är meningen avkoppling och att vårda sitt mentala och lekamliga jag. Givetvis, alltefter behov och lust. 

Många intressanta föredrag om hälsa, mat, motion och livskvalitet där man kan deltaga... men man kan lika gärna avstå och bara sitta med en mugg te under pergolan och lyssna på det stilla brusande vattnet från fontänen och bara vara, långt från tidens tand och svårmod... i alla fall för en stund för tids nog möter oss vardagen igen... men det är då det... det är nu som gäller.

Har kommit igång med joggandet igen. Irene och undertecknad kör ett pass varje dag... träningsvärk... tur att det finns Tiger balsam får emellertid ta det lite lugnt med framfarten eftersom jag har en förestående ljumskbråck operation som väntar i sommar.

Nytt på Masesgården är en utomhus träningsanläggning med diverse tortyr redskap... fast skämt åsido där finns bl.a. en klätterställning där man hängande fritt ska ta sig fram, endast med hjälp av armarna, steg för steg. Den är tuff... jag tordes inte utsätta mig för prövningen under urskuldande att jag måste tänka på mitt bråck... men Irene fixade det vilket jag nu får höra i tid och otid... men vänta bara tills jag är "fit for fight" igen... då ska hon få se på armgång. Tycker ni att det låter det som skryt, självupptagenhet och högmodig så tycker ni rätt. 

När jag ser "Mästarnas mästare" på TV så finns denna övning med. Det ser inte ut att vara så svårt tycker jag där jag sitter nedsjunken i den bekväma TV fåtöljen... men oj vad jag bedragit mig... det är jobbigt värre.

"Sysslolösheten" har fått mig att nära en och annan tanke kring mitt fortsatta skrivande. Kanske en novellsamling, tänker jag och presenterar iden för Irene.

"Nej, nej... det är för svårt... du har ju inte ens läst en enda novell i hela ditt liv... du vet inte vad som krävs... läs Alice Munro så får du se" Ord och inga visor från henne. Det är tufft även att vara författare... men jag ska läsa Alice och även Jonas Karlsson... sen får jag se.

På lördag bär det av mot Tystnaden igen via en övernattning i Skellefteå... vad härligt det ska bli att åter trampa invanda stigar.

Nu slutar jag... skall gå på ett föredrag om stress.

Lasse