En hel del kan jag klara på egen hand, eller kanske jag hellre skall säga en del. Nåväl, jag försöker alltid att själv göra det som skall göras och jag griper mig ann uppgiften, med stor tilltro till min egen förmåga. Efter att ha stångat min panna blodig under loppets gång så börjar ett svagt tvivel ta plats i min frusterade hjärna...jag kanske inte fixar detta trotts allt? Jag kanske gör fel? Jag kanske inte har rätt grejor? Jag kanske borde ha läst instruktionen?....det är fortfarande en massa "kanske" inblandad i min inre dialog. Men, nu är slutet nära och efter ytterligare några fruktlösa försök att fixa; "vad de nu än månde vara", så ger jag upp och känner mig besegrad. Nästa steg är att göra en snabb inventering av de vänner jag har och deras respektive kvalifikationer för att se vem/vilka som jag bör kontakta för att få hjälp. 

Jag borde ju lära mig något av detta men jag är tyvärr oförbätterlig. Jag kämpar på likt en Don Quijote. Ibland går det bra, det skall medges, men mitt högmod spelar mig ofta ett spratt vilket leder till att problemet under mina försök att lösa det har blivit många magnituder större än det ursprungligen var.

Nåväl, tur är att jag omger mig med vänner som ställer upp och hjälper mig. Ta t.ex min släpvagn. Jag äger ett gammalt Tranemo släp som jag har haft stor nytta av under årens lopp. Släp är givetvis ett måste för oss som bor i förskingringen. Om man nu betraktar bildkollaget nedan så kan man ställa sig frågan var skönheten finns i denna "fula" släpvagn. 

Jo, själva släpet fick jag köpa för en spottstyver...tack till goda vännen Lucia. Uppkörningsrampen har jag fått av grannen Georg J., fastsvetsningen av densamma av grannen Henry P. och sist men inte minst, fettkoppen (den gröna på hjulet). Den tidigare hade jag tappat och en ny svarvades snabbt till igår av grannen Thomas S (gick inte att få tag på fettkoppar till ett så gammalt släp och utan dessa så så skadas lagret)

Det "enda" som nu återstår är att få tag på en bromstrumma som efter ett hjulhaveri (p.g.a min förskyllan så klart) blivit något demolerad och jag är tacksam för alla tips om var jag kan finna en dylik. Hurusom helst, skulle inte det gå, så har ovan nämnde Thomas lovat att fixa det på annat sätt.

Tänker på "Den Gyllene Regeln" - Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem- Och nog felar jag stundtals genom att kräva mer än jag ger. Det finns utrymme för förbättringar och jag försöker efter bästa förstånd att jobba på det.....och som sagt, utan vänner skulle livet vara torftigare så det gäller för mig att fortsättningsvis vårda vänskapen....för det är ingen självklarhet, jag måste bidra!

Blir ingen Platåresa nästa vecka men väl fortsatt skogsarbete hemmavid.

Ha det bra för det har jag nu när sommaren äntligen kommit till solsidan i den vackra byn Lainio.

Lasse




Såg igår följande ekipage i Alapääniva. Kul att se att det fortfarande finns intresse för en utflykt på vattnet till Kurkio.