Utsikt från norr

I denna ljuva sommartid .... och visst är den ljuv och så har det varit de senaste dagarna på Platån. Men allting har ett slut och slutet för vår vistelse denna gång är i arla gryningen i morgon bitti. Då ställer vi kosan mot Masesgården vid vackra Siljan i Grytnäs för att under en vecka rekreera oss.

Under de åtta veckor vi varit på Platån har fokus varit på att vara tillgängliga för barnbarnen, vilket har varit en fröjd. Tur är att Irene under hela sitt yrkesverksamma liv arbetat med ungar på förskola (hon jobbar än som vik. när sådant behov uppstår)för annars så hade det nog inte gått så bra ... eller hellre, inte gått alls.

En ny spis är i alla fall installerad och jag har t.o.m målat en fönsterbräda, all annan "ledig tid" har jag suttit lutad över romanskrivandet. Irene har under sin lediga tid slukat böcker och igår avslutade hon Jojo Moyes: "En andra chans", som hon gav ett lysande omdöme.Blir något avundsjuk ... ett slikt omdöme har hon inte förärat någon av mina böcker. Tröstar mig med att man aldrig blir profet i sin egen familj.

Nåväl, föga ide att beklaga sig, det är bara fortsätta skriva på det kommande mästerverket. Nu tar du väl ändå i!! kan någon läsare tycka ... högmod går före fall, stor i orden, liten på jorden etc,etc. Men, det gäller att sätta ribban högt eller som Verne uttryckte det :"Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge"

Efter Masesgården bär det åter till Tystnaden. Färjan har åter kommit i älven och skogsbilvägen på den finska sidan är körbar så isoleringen är med andra ord bruten. Vi ser verkligen fram emot att få sätta igång med de arbeten som hör skogslivet till.

Ha det gott!

Lasse

Idag har vi varit fem veckor på Platån och än återstår två veckor av vår vistelse här innan vi ställer kosan mot hälsohemmet Masesgården i Dalarna. Det blir sjuttonde året i följd vi får njuta av denna oas av vila, yoga&meditation och vegetarisk mat.

Just nu öser regnet ner och Johnny Cash vemodiga låt "Sunday morning coming down" spelas för mitt inre. Förr var det för mig många söndags mornar som stämde precis med texten i låten, men så är det inte längre. Idag kan jag kan bara uppskatta låten för vad den är, nämligen jäkligt bra och beskriver precis hur det var.

Nåväl, söndagar, regn eller sol, spelar mindre roll för min mentala balans. Det som däremot trasslar till min mentalsociala förmåga är att bli avbruten i mitt skrivande. D.v.s de gånger jag avbryts när jag i skrivandets stund befinner mig i en helt annan verklighet (kanske borde vara overklighet😕). Så hände t.ex. i morse när vi hade tvättstuga. Irene som är den drivande i dessa göromål (Jag bär klädpåsarna) tvättade medan jag drog mig undan till skrivdonen. Följande utspelade sig:

Hon: "Kan du gå till tvättstugan och plocka ut kläderna, de små kläderna ur torktumlaren och lägga i plastpåsen. Det som fortfarande är blött ska du hänga upp i torkrummet (vi har ett dylikt på Platån). Sen tar du ut kläderna ut tvättmaskinen och sätter de små plaggen i torktumlaren. Byxor och skjortor hänger du upp i torkrummet. Förstår du??"

Jag: "Ska bara skriva klart den här meningen ..."

Efter fem minuter.

Hon:" Ska du inte gå snart??"

Jag: "Javisst ja ... hur var det nu ... ta plaggen från tvättmaskinen och lägga i torktumlaren ... Men, vad gör jag med plaggen i torktumlaren?? Och vad ska jag använda den här plastkassen till??"

Hon något irriterad: "Fattar du inte ... jag har mycket annat att stå i" och så upprepade hon instruktionen.

Jag: "Klart som korvspad. Först tömma torktumlaren och hänga upp plaggen i torkskåpet och sen tömma tvättmaskinen och lägga plaggen i torktumlaren ... Men, plastpåsen då?"

Hon mycket irriterad: "Fattar du trögt eller hör du dåligt (det senare är nog så sant). Jag gör det själv."

Jag: "Nej, nej jag gör det". 

Hon upprepade återigen tågordningen för persedelvården och hör och häpna, jag fixade det. Det är inte alltid så lätt att vara författare men det är dubbelt så besvärligt att vara sammanboende med en sådan. Speciellt en som dessutom hör dåligt ... Häpp!

Ha det gott!

Lasse

Bara en mor kan älska en sådan person