Om

Senior som bor på den östra sidan av Lainio älv i den Norrbottniska byn Lainio, och som på detta sätt vill förmedla sina tankar och intryck av alldagliga händelser.

Presentation

Kategorier

Glad Midsommar

Utsikt över Stockholm från takterassen på resturang TAK vid Brunkebergs torg. Bilden gör inte rättvisa åt den fantastiska utsikten runt horisonten.

I måndags gjorde vi goda vännerna Lennart&Gunvor Gustavsson sällskap till den Japanska restaurangen TAK. God mat och trevligt samspråk i dryga tre timmar där allt mellan himmel och jord  dryftades. Mycket skratt men även en hel del allvar, vilket liksom faller sig naturligt i goda vänners lag. På hemvägen skildes våra vägar vid Järntorget i Gamla Stan där vi tillsammans, i eftermiddagens solsken,  avnjöt ett gott fika och iakttog det myller av turister som  irrade runt på torget ivrigt fotograferande. Evert Taube statyn verkade för stunden poppis att bli fotograferad invid. Han var inte så värst lång, han Evert alltså ... om nu statyn gör rättvisa åt hans längd. Jag berättade för mina vänner att i vindsvåningen i huset intill Banko huset har Johan (från trilogin "Berättelsen om Johan”) hyrt en vindsvåning. Jag pekade upp mot fönstren i hans tilltänkta lägenhet. ”Men hur kommer det att gå? Du är ju i själ och hjärta Norrbottning”, frågade vännerna. ”Jo jag är det, men kanske inte Johan.” Nåväl, vi får se hur det går med det för ännu har jag inte tagit mig ur startblocket. 

För övrigt har den gång vecka präglats av målerijobb. Jag är ”nästan” klar, det fattas bara att måla toalettdörren, att skruva fast nio dörr&skåphandtag, tvätta penslar och städa undan allt bråte jag har för vana att omge mig med då jag tar itu med praktiska göromål. Därefter, såvida det nu inte dyker upp något nytt som jag bör engagera mig i, så kan jag slå mig till ro, och kanske  kan den där pirrande känslan av annalkande skrivlust jag känt de senaste dagarna, få mig att åter vässa pennorna och gå till verket.

 Är detta en Rhododendron?

Detta fantastiska buskage växer på vår innegård. Men, vad är det för en växt? Vackra blommor och en fröjd att beskåda. Blommorna ser ut så här:

Nu är snart denna vecka till ända och jag önskar er alla en fin kommande midsommarvecka och ett trevligt midsommarfirande.

Lasse

Hämnd

Det är synd om Ulf Kristensson. Magdalena valde Annie Lööf som följeslagare när mötet med USAs militära chef ägde rum på det flytande schabraket USS Kearsaga härom sistens. Vid Nato mötet i nord Norge i våras fick minsann Uffe vara med. Jo jo så går det när man sätter sig på tvären. Hämnden är ljuv, fast hämndens klubba kan slå hårt tillbaka. Fortsättning av denna ”lekstuga” lär följa, kanske redan i kväll vid partiledardebatten i fyran.

I min senaste bok ”Hämndens timma” försöker den något egensinnige Marko freda sin tillvaro. Hans önskan om att få leva ett gott liv i den Tornedalska hembyn omöjliggörs av hans antagonist Kalle. Kalle är en utstuderad elak person och han svingar flitigt sin hämndens klubba för att driva Marko ut ur byn, men det blev en gång för mycket och det hela slutar i att han tas av daga för egen maskin.

Ett visst mått av verbal hämnd kan man även få sig till livs i Ulf Lundells ”Vardagar”. Här har Irene påbörjat det senaste (och kanske sista?) verket ”Vardagar 7"

Men, varför skriva om hämnd i dessa ljuvliga sommardagar. I dag blev kära hustrun bjuden på en försenad morsdagsmiddag i Sickla av dotter Jenny. Själv har jag spenderat timmar på verandan utan att göra ett skapandes dyft, men så får det vara vissa dagar för i nästa vecka kommer en laddning med färg och målarredskap. Då ska garderobsdörrar och annat fräschas upp. Men det ser jag fram emot. Jag börjar känna av sysslolösheten, det liksom kryper i kroppen.

Allt Gott,

Lasse


Ur led är tiden

Utsikt från balkongen i Finntorp. I fonden Nacka naturreservat. Sjöglimten till vänster är en del av Järla sjö och till höger, nästan dold av grönskan, syns en del av Sickla köpkvarter.

Fyra dagar i  dotter Jennys lägenhet i Finntorp. Fyra dagar av barnpassning, fast barnpassning kanske inte är rätt uttryck när barnet det gäller är vårt elvaårige barnbarn Jackson. I den åldern är man i full färd med att frigöra sig från alla förlegade konventioner som vi gamlingar vill att han ska följa. Det är andra tider nu. Ur led är tiden, sa Hamlet eller är det idag kanske så att det är vi som är ur led? Ja, ja det finns en mening med att människan ska få och uppfostra barn när människan är någorlunda ung och aktiv. Vi seniorer bör nog, när vi får ansvaret att passa barn, inskränka vårt deltagande till att se till att de inte svälter ihjäl, att de är hela och rena och för övrigt övervaka så att inte allt går över styr. 

Kära läsare. förleds nu inte att tro något dumt. Vi älskar våra barnbarn och vi kommer att finnas till för dem så länge vi kan andas och tänka någorlunda klart.

Under början av veckan var kära hustrun på Operan på en förhandsvisning av baletten ”Askungen”. Undertecknad har mest försökt att få tag på den skivlust som försvunnit och som i ett ögonblick av glädje plötsligt visade sig i onsdag ... fast bara för någon timme, för att sedan försvinna igen. Den ”Helvetesperiod” jag just nu är inne i verkar sitta i hårt.

Nu blir del loppis på Macken i Finntorp och senare i eftermiddag återvänder vi till hemmet på Platån. Vi behöver ladda upp för den nya vecka som kommer. 

Ha det gott,

Lasse

Och tiden står ej still

Så här mot slutet av vår tredje vecka på Platån så känns det som om tiden gått alldeles för fort. Inte för att jag, i motsatt till  Irene, dagligen åstadkommer så mycket så rinner timmar och dagar förunderligt fort iväg. Det måste bero på att vi trivs med vår tillvaro. Visst, vi är båda utpräglade ”doer” och nog kan vi  ibland tycka att det finns för lite att sätta tänderna i här nere. I Tystnaden behöver vi bara ta ett steg ut på brotrappan för att upptäcka saker som bör åtgärdas. Men, det finns ju en mening med allt som sker, det påstås så i alla fall, och kanske vår vistelse på Platån denna gång är menad att vara en stund av stillhet och inre reflexion. Nåväl, det får vara hur det vill med det för  endera dagen, om nu makterna står mig bi, torde min konvalescens vara över och då ... 

Vad trevligt det var att ta del av SSC 50 år i rymden jubileet. Det gick av stapeln på torsdag i veckan. En dag som även blev årets hittills varmaste. Fantastisk fint arrangemang i Observatorielunden. Kul att träffa tidigare arbetskompisar och extra kul att få ta del av att min gamla Esrange kollega Stig-Ove Silverlinds belönats med den prestigefulla Thulin medaljen. Stort grattis Stig-Ove, den medaljen  är du väl värd.

SSC's longtime employee Stig-Ove Silverlind, based at Esrange, has been awarded the Thulin Medal in silver. With his long experience and expertise, he has, among other projects, kept the Odin satellite in operation since February 2001 despite operational disruptions and challenges. (Stig-Ove till höger)

The Thulin Medal is the most prestigious award in the aerospace industry and is awarded by the Swedish Society of Aeronautics and Astronautics.

Under den kommande Kristi Himmelsfärdshelgen är vi i dagarna tre på heltid ansvarig för barnbarnen. Det lär bli en del utomhusaktiviteter och en hel del mobil&datorspel. Vi får se. Jag bär en from önskan att vi borde ägna viss tid åt att högläsa spännande barnböcker, men jag har mina misstankar att den önskan inte lär gå i uppfyllelse, fast osvuret är bäst Plötsligt händer det.

Allt gott,

Lasse.

Blott Sverige svenska plommon har

 

Här går det undan. Plommonträden har redan fällt sina vita blommor. I augusti får jag likt Tarzan klänga upp i träden och plocka frukterna. Plommonkräm är en favorit. Fast jag kan tänka mig att vi är många om godsakerna, men jag tror inte att vi ställer till med ett Plommonkrig. ”Blott Sverige svenska plommon har” för att travestera Carl Jonas Love Almqvist om krusbär.

Då jag sitter på verandan och blickar ut över innegården slås jag av hur grönt allt är och jag fastnar en stund i Barbro Hörbergs låt: ”Ögon känsliga för grönt”. Det är vackert och kontrasten mot den vita gårdsplan vi lämnade i Tystnaden för drygt en vecka sedan ger åter talesättet: "vårt avlånga land" en innebörd.

Veckan som gått har varit fin om än något blåsig. De dagliga motionspromenaderna ger resultat och jag är övertygad om att regelbunden motion är precis lika viktigt som den medicinering jag dagligen intar. Motionen är dessutom befrämjande för humöret. Att vandra i ”Dödsskuggans dal” (något tillspetsat) skärper mina sinnen och gör mig mer fokuserad på det goda här i livet.

Och visst planerar vi. Jodå! Irene kommer att måla våra garderober invändigt och veranda golvet kommer att få en uppfräschning med ny färg. Själv kommer jag att återinträda i min gamla roll som arbetsledare och inspektör ... men det är tveksamt om jag kommer att bli lyssnad till?

Långsamt och i sin egen takt börjar berättelsen om Johan åter komma till mig. Eftermiddagstimmarna på vår veranda, lyssnade på koltrastarnas ljuva drillande och omslutas av stillheten som råder på Platån gör sinnet mer mottagligt. Utan att förhäva mig så ska det bli intressant att se vart det hela tar vägen.

På torsdag i veckan som kommer år jag inbjuden att fira Swedish Space Corporatin (SSC) 50 år i rymden. Evenemanget går av stapeln på ”The Rojal Observatory” (Observatorielunden) i centrala Stockholm. Det ska bli himla kul att ta del av detta och att träffa tidigare arbetskollego.

Allt gott,

Lasser


Äldre inlägg

Nyare inlägg